Faye Websters låtar är direkta linjer till det mänskliga undermedvetna, och Underdressed at the Symphony dokumenterar vad som händer när man börjar bygga ett nytt jag ur askan av sina gamla rutiner. Denna återfödelse är inte flashig eller definitiv, utan är istället en serie till synes vardagliga ögonblick som, utspridda över veckor och månader, smyger sig mot något som liknar läkning. Ja, det är ett uppbrott på gång, men Webster dokumenterar inte själva uppbrottets hjärtesorg utan snarare navigerar i själva konturerna av hjärtesorgen.